Varför startar just jag en blogg?
Kategori: Allmänt
Har ställt mig frågan ett par gånger innan jag valde att dra igång den. Tanken är att delge mitt liv som pappa till två underbara pojkar, att vara en äkta make till min underbara fru Helen och som skridskotränare/ledare för ett gäng otroligt duktiga skridskoåkare i Svenska Skridskoförbundet och Skridskoklubben Trollhättan.
Förtillfället befinner jag mig på resande fot, närmare bestämt i Salt Lake City, USA. Som så många andra dagar under hösten och vintern så präglas min vardag av träningsläger och tävlingar. I Salt Lake har vi just nu ett förberedande läger inför nästa helgs världscup. Världscupen drar igång i Calgary, Kanada för att sedan fortsätta i Salt Lake, Astana (Kazakhstan) och Berlin (Tyskland). Därefter blir det hem till familjen och njuta, leka och framförallt avlasta min fru som får dra ett STORT lass när jag är bortrest. Efter jul och nyår fortsätter livet som coach.
Varför väljer jag detta liv när jag kan vara hemma och eventuellt ha ett normalt liv med arbete mellan 7-16? Hastighetåkning på skridsko är något jag vuxit upp med och är en stor och viktig del i mitt liv. Jag var själv aktiv skridskoåkare och startade min karriär då jag var 4år, runt 23års ålder valde jag att sadla om till tränare. Jag har väl egentliga inga resultat att skryta med som aktiv, förutom 9,9sek på 100m utomhus ;) Mitt starkaste minne från min tid som aktiv skridskoåkare är främst att det tar frukstansvärt mycket tid av ens liv för att bli en bra skridskoåkare. Mycket handlar om prioriteringar av sitt liv. Genom åren har många vänner utanför idrotten kommit och passerat, några finns allt kvar. Däremot har jag träffat många nya vänner genom idrotten, bl.a. min fru. När jag sadlade om till tränare blev jag mer och mer medveten om mycket som berör idrottandet. Allt från träning, mat, teknik, socialt liv utanför sin idrottande, livpusslet och mycket annat för nå en högre nivå som skridskoåkare. Att få delge mina kunskaper och erfarenheter till aktiva som har samma mål som jag själv hade är en stor fröjd. Jag vet hur ont det kan göra i kroppen när man pressar den till max, jag vet vilka olika känslor som kan uppstå då man presterat som bäst i tävlingssamanhang och tillika när det har gått mindre bra. Så det finns fördelar med att själv försökt nå toppen och framförallt att få pressa sin kropp till det yttersta. Jag är väldigt glad över att kunna ha min idrott som yrke och bistå med kompetens till hungriga skridskoåkare som vill nå toppen.
Så är mitt val av yrke det bästa sätt att fostra två barn och vara just en äkta make? Ibland är det otroligt jobbigt att lämna sin familj för att pusha andra farmåt i rätt riktning. Samtidigt vet jag med mig att när jag väl är hemma så är min familj prio 1. Det handlar om prioriteringar och kunna lägga sitt yrke åt sida för att ge familjen all tid. När jag är bortrest så är jag otroligt glad över dagens teknik. Via Facetime, Skype och andra appar så får jag både se och prata med min familj. Då känns det inte lika jobbigt att vara bortrest. Ger mina barn mig två minuter så känns det som att alla är nöjda, mer vill de inte prata med mig ;) Barnen tycker det är mer spännande att trycka på iPadens röda knapp, vilket innebär Avlsuta samtalet. Med hjälp av digital teknik så gör det mitt liv lite lättare då saknade börjar knacka på dörren.
Så med hjälp av denna blogg kan jag delge mina upplevelser som tränare, pappa och make. Välj själv om du är intresserad av att följa med eller avstå. Valet är fritt....allt handlar om prioriteringar.
Kommande inlägg kommer att handla om vistelsen i Salt Lake City.
