Har någon sett till mig?
Kategori: Allmänt
Det var ett tag sen som jag skrev något och anledningen är väl att mycket har kommit imellan mig och bloggen? Efter världscupblocket var det äntligen dags att komma hem till Sverige igen och ta tag i familjelivet och försöka vara så mycket som möjligt med mina barn och fru. I samband med hemmavistelsen drog vi mot Stockholm för en liten minisemester och jobb. Därefter fick familjen följa med till Uppsala och Allround-SM. En tävling som blev en hit för vår klubb. Jag hade som mål att få upp tra av mina killar i SK Trollhättan på den sammanlagda pallen, vilket lyckades. Detta genom en heroisk insats av Hampus på den avslutande distansen 10.000m. David var relativt nertränad och kom i stort sett direkt från ett läger i Spanien. Nils låg också i en hårdare period med träning och både David och Nils hade EM att blicka fram emot. Mina tjejer Tilda & Hanna gjorde också en bra insats och knep även de några fina medaljer och visade en grym fighting spirit.
Etter tävlingen drog vi vidare västerut och mot hemmet för att fira jul och nyår, vilket också innebar en ny period av sjukdomar. Det verkar vara farligt att slappna av för mycket, kanske också ett tecken på att det har varit en lätt stressig och hektisk period för både Helen och mig. Helen har under hösten börjat lärarutbidlningen på Karlstad universitet och pluggar heltid på distans. Därmed har hon fått tillbringar sena nätter - tidiga mårnar med både studier och natta barn. Allt medan jag har varit bortrest på tävlingar och läger. Under idrottsgalan tackade Per Mårts sin fru för allt stöd i samband då han vann ett pris. Orden han sa har jag själv funderat på "Vem fan vill vara gift med en förbundskapten?" Det jag kan trösta mig med är att jag gör så gott jag kan på alla fronter jag är aktiv. Jag är säker på att min fru uppskattar mig för den jag är helt enkelt. Min uppskattning till Helen går inte att beskriva med ord. Hon är helt fantastisk!
Väl efter sjukdomarna passade vi på att fira min älsta son Vincent födelsedag. 4år fyllda och det känns som att det var igår som han föddes. Det roliga är att han har vuxit och blivit en stor/liten kille medan jag känner att jag har stannat i min ålder. Jag tror detta beror mycket på att mina barn ger mig så mycket positiv energi och föryngrar mig helt enkelt. Likaså bidrar mina åkare till mycket positiv energi vilket gör att man känner sig förevigt ung. Vincent passade även på att bjuda in lite kompisar från förskolan till sitt första barnkalas. En helt fantastisk dag med mycket lek, pannkakstårta, hemgjord glass och fiskdamm. Ser redan fram emot nästa kalas och jag tror Vincent längtar han med.
På tävlingsfronten har vi även hunnit bränna av ett EM som gick i norksa Hamar. En tävling som blev väldigt lyckad i mina ögon. David noterade en 5:e plats på 500m och nytt PB. Nils satte även han nytt PB på samma sträcka. Båda hade sina felskär här och var och bjöd publiken på lite dramatik. Jag tror att killarna även gjorde fina intryck på publiken i Hamar genom sina insatser. Vi har fortsatt två platser till nästa års EM på herrsidan och David körde till sig en plats till kommande Allround-VM i mars. Killarna är 17 och 19år och framtiden för sig att klättra ännu högre upp i resultatlistorna.
Just nu befinner jag mig i vackra Inzell på ett tränigsläger. På måndag reser jag och David vidare mot en stad i Ryssland. Ni vet säkert vilken. Håll tummarna.
Tack & Båck
