coachlife.blogg.se

Sitter just nu på den första flighten mellan Salt Lake City och Chicago. Efter att har varit ute nästa 1 månad så är det äntligen dags att bege sig hem till familjen igen.

Hur har det gått då? Jo vars…helt ok…lagom bra. Hade troligtvis mitt svar blivit om jag inte tagit del av den amerikanska mentaliteten och ödmjukheten under perioden här i US. Men nu blir svaret;

- Damn we are f %#=”ng good man!! Jag är otroligt stolt över mina åkare och hur de prestera, fokuserar och förbereder sig inför sina olika utmaningar. För mig innebär mentalitet och ödmjukhet att både respektera sina motståndare men samtidigt vill man inget annat än att bara slå dom. Likaså ge de en handskakning, klapp på axeln eller beröm för deras prestationer. Vi toppar inte resultatlistorna men målet är att jobba oss upp dit. Jag anser att vi har ett bra läge med hungriga åkare som har en klar målsättning att bli bäst. Arbetet dit görs inte på en säsong, det krävs ett antal år till med träning och tävlingar. Vi lär oss något nytt under varje stopp vi gör och det viktiga för mig är att dra lärdom av vad som fungerat bra och vilket som fungerat mindre bra. Likaså krävs det en portion av rätt inställning till sin idrott och arbeta med denna inställning under sin elitkarriär.

Resultaten för David & Nils blev 4 personliga rekord samt 1 junior rekord på 5000m. Johanna som också var med noterade nya svenska rekord på 1000m och 1500m samt personliga rekord. Vi finns nämnda på diverse OS-deltagarlistor som cirkulerar. Det är klart att det svårt att inte titta på dessa listor, men det är först i december/januari som vi vet om det eventuellt blir en OS-biljett.

Jag kan med gott mod säga att vi har gjort allt vi har kunnat för att prestera på topp inför dessa två världscuper. När man går in på detaljnivå så finns där alltid någonting man tar med sig. Dessa detaljer håller jag för mig själv, och förhoppningsvis kan man se resultatet av detaljerna senare i vinter.

I samband med vistelsen i Nord-Amerika har mina aktiva tävlat på hemmaplan. Tyvärr har jag inte hunnit dyka in resultatlistan, men av den individuella dialog jag har med mina åkare så är både de och jag nöjda. De flesta ligger i en hårdare träningsperiod just nu med fokus på att åka fortare runt mitten och slutet av december. Det glädjer mig också¨att följa olika sociala medier kring hur svensk hastighetsåkning på skridskor tar steg framåt. Att läsa aktiva glädjande meddelande om nya PB´s och glädjen med att få tävla. Likaså gläds jag mig att läsa att vårt stora hopp på short-track, Jacob Janssons framfart på ST-banan. Nya svenska rekord i stort sett varje tävling. Jag säger som min tidigare adept Sofia Hassel (tidigare Albertsson) skrev till Johanna Östlund då hon noterade nytt svenskt rekord.

”Där rök det rekordet, inte oväntat, rekord är till för att slås!”

Eller som min vän och tidigare förbundskapten Andreas Larsson hälsade:

”Rekord ska slås regelbundet, medaljer och titlar är för evigt!”

Det är bara att instämma, utan nya rekord stannar utvecklingen. Genom att vara nyfiken, intresserad, öppen och en smula intresse av vetenskap och forskning kan vi utvecklas ännu mer och därmed radera ut rekord.

Så vad händer nu?
-Shut down my cellphone and mail, then play with my kids and take care of my beautiful wife…som jag sa till en kollega innan avresan. Jag blir hemma i cirka 6 dagar innan avresan till Astana och Berlin. Så ska jag kunna prestera som bäst i mitt coach och tränaruppdrag så det just det som behövs. Stänga av skridskomotorn för några dagar, trimma den och sen fullt tryck i 14 dagar. Någon timme här där kommer jag vara lite skridskoinvolverad med mina aktiva i Trollhättan. Då passar jag även på att ta med mina barn och åka lite skridskor med de. Detta är något jag längtar och ser fram emot.

Känslan som uppfinner sig när man väl sätter sig på sin plats på planet är obeskrivlig. En stor längtan är det. För skridskofolket är det ungefär samma känsla som uppfinner sig då man lagt ner en hel vår och sommar för att sedan få åka på det första islägret. Man vill bara ut och få känna på isen och se vilken status man är i nu. Bambi eller Sven Kramer? Man är lite nervös, pirrig och liknande känsla kan man säga är att äntligen få möta sina barn och fru. Hur mycket har mina barn vuxit, vilka leksaker är det som gäller, vilka appar är mest inne, hur mycket pratar Finn, vad har hänt på förskolan för Vincent och massa annat som jag ser fram emot. Likaså hur mår min fru, ska jag boka SPA, massage, frissan, hotell eller sätta mig in hennes studier och bidra med någon form pedagogisk kunskap. Jag har redan gjort ett schema för saker som jag ska hugg in i, b.la. matlagning, städning och annat smått och gott. Troligtvis kommer jet lagen kicka in, så här gäller det att ta tillvara på varje minut när jag väl är vaken. Som jag skrev tidigare så lär jag mig nya saker vi varje skridskostopp. Samma sak gäller hemma. Som ofta kommer jag hem och är trött på ”mitt sätt” och möter min fru som är ”trött på sitt sätt”. Så ibland kan en lätt krock ske. Därav har jag lärt mig att vara ödmjuk vid hemkomst och verkligen lägga fokus på att vara en god far och make. Så nu gäller det att snäppa upp, sluta klaga och visa inställning.

- Cabin crew 10 minutes to landing
Dags att stänga av datorn och slå ihjäl några timmar i Chicago. Därefter blir nästa mellanlandning Stockholm och vidare mot Göteborg.

Over and out!